Godmorgon!!!! Klockan är 14.40 och jag har sovit ut. Gud vad jag har sovit, och jag behövde det så mycket. Är Helt jäkla slut! Känns helt underbart att ha sovit så många timmar i rad, kroppen känns harmonisk istället för helt kaotisk som den gjort dom senaste veckorna. Jobbat, varit ute, sovit tre timmar, varit vaken, sovit en timma, varit vaken, sovit två timmar, upp till jobbet, varit ute, sovit en timma, vaknat, gått upp och bett folk hålla käften, sovit två timmar, vaknat av skrik, sovit en timma, vaknat av skrik, sovit två timmar, upp till jobbet, festat, inte fått sova. Så har den senaste tiden sett ut. Har gjort väldigt mycket roligt och haft underbara människor på besök, men utan sömn så blir mår man inte bra alltså. Jaja, nog om det, idag är jag utvilad!

Jag har ju inte varit så aktiv på den här bloggen på senaste, skyller på mitt hettsiga liv;);) Så därför har jag en del händelser som jag vill dela med mig till er som inte blivit av. Men idag har jag all tid i världen.

1. Jag gav bort en Cartierklocka värd ca 50.000

Jag står på mitt jobb (förbutik, Coop) och donar lite och får se att det ligger en klocka inslängd i en utav lådorna i disken. Och nu menar jag verkligen inslängd, någon har öppnat lådan, slängt in klockan och stängt. Den ser lite sliten ut men väldigt chick och elegant. Guldur och marinblå remm. Jag lägger den över min handled och kikar, den är verkligen skitsnygg! Jag kollar lite närmare på den och blir helt iskall, på urets insida står det med små, små bokstäver, Cartier. Herregud tänker jag, vad är inte en sådan klocka värd. 10.000? 100.000? My god, uppenbarligen har ju ingen brytt sig om denna klocka. Hihi Den är min!!!!!!

Visst..... fem minuter senare kommer det en liten söt dam (tant) till kassan för att köpa trisslotter. När hon har betalat frågar hon nedstämt "Det är inte så att ni fått in någon bortappad klocka??"

Mitt hjärta stannar. Tanten ser plötsligt helt förstörd ut. Hon räknar absolut inte med att vi har fått in någon klocka, hon frågar bara för att vara på den säkra sidan. "Ehh vilket märke har den???" frågar jag. "Cartier".

"Ehh jaha, ok, hur ser den ut??" Varpå hon beskriver mina drömmars klocka som ligger i lådan några centimeter från mig. Väluppfostrad och medlidsam som jag är tycker jag synd om tanten och plockar upp klockan. "TAdaaaa, är det denna??" Tanten börjar darra och tar klockan i sina skrynkliga händer. Vi tittar varandra i ögonen, hennes ögon fylls sagta av tårar, jag nickar åt henne att jag förstår "jag ska säga ärligt till dig att jag hittade klockan i en av lådorna för fem minuter sen och blev helt chockad, jag vet var en Cartier är värd" Tanten tittar på mig "tack min vän, vet du vem som lämnade in denna klockan? Jag är otroligt tacksam, det är ett arvegods som jag aldrig trodde att jag skulle få tillbaka, trodde inte att det fanns sådanna ärliga människor längre". En liten tår tränger ur tantens öga och jag ler mot henne, jag är så tagen av ögonblicket, tanten och klockan att jag vill sätta mig ner och grina. Men istället ler jag mot tanten och önskar henne en trevlig dag. Varpå jag smiter ut på lagret, och andas, andas, andas. Herregud jag gav just bort en Cartierklocka som bara jag visste fanns......

Googlade på klockan när jag kom hem och den är värd minst 50.000.

Vad hade ni gjort i samma läge????????????

Näää fyyy mår dåligt efter klockhistorian. Inte alls lust att skriva dom andra historierna om dumma norrmänn m.m

Får bli senare...måste lugna ner mig med en varm dusch!