Det får inte hända
Jag har något viktigt jag måste berätta. Några ord som jag aldrig yppat, jag har inte velat. Inte velat berätta, inte velat tänka, inte velat se. Idag så vill jag berätta, måste skriva ner det i ord. För det finns, det har hänt, det är verklighet.
För två veckor sedan hängde jag med David på pokerkväll hemma hos en kompis. Vi tog spårvagnen till studentbostaden. Full fart och fläkt överallt, nybyggda 12-våningshus tätt intill varandra. Vi dök in i en lägenhet på bottenvåningen. Vi surplade Gin och Tonic, spelade poker, lirade gitarr och följde lite diffust valdebatten som pågick på Tv:n i bakgrunden. En trevlig kväll med mycket skratt och för mitt ansikte nya människor. Gin och Tonicen rann snabbt igenom och jag var tvungen att smita till toaletten. När jag kom ut igen var det helt tyst. Så tyst. Man kunde ta på tystnaden. Fyra killar stirrar på mig. "Hörde du?"
vadå, säger jag, vad håller ni på med? "Det ligger en kille utanför fönstret"
Jag går fram till fönstret och tittar ut, det ligger en kille på marken, några meter från fönstret, människor kommer springandes. Först nu börjar jag höra, tjejer skriker "vad fan har hänt???????" "Ring ambulans" " Jag känner puls". VAD FAN har hänt, säger jag igen.
"Vi vet inte vi bara hörde något och sen låg han där. Det var som en duns." Som en duns. Som. En. Duns. Jag blir alldeles kallsvettig. Jag hör sirener, ambulansmän kommer springande, dom skriker saker om hans tillstånd som jag inte kan nämna, jag kan inte skriva det i ord, jag vill inte. Dom gör hjärt och lungräddning, till en början frenetiskt för att avsluta med några små tryck. Han är död. Han finns inte längre. Båren bärs iväg, tjejerna står kvar, gråter, skriker och kramar varandra. Vi som är kvar på innsidan, vi står som paralyserade fast i golvet och bara tittar. Vad hände? Han hade puls och nu finns han inte längre. Hans liv släcktes rakt framför ögonen på oss. Är detta sant? Vem är han? VAD FAN händer? Vi hör människor prata utanför. "Han har hoppat". Det högg till i mitt hjärta. Hårt.
"Vi hörde en duns." Han hade hoppat från tolfte våningen. Några på våning sex hade sett när han flög förbi.
Medans jag satt och kissa valde en människa några våningar ovanför mig att ta sitt liv. Det finns inte, det får inte hända. Men det händer varje dag och denna kvällen kröp det in under skinnet på mig. Rakt in.
Är man sjuk om man väljer att ta sitt liv? Eller är det faktiskt en fullt frisk människa som mår så dåligt att dom inte vill leva längre? Det var en gång en som sa att det bara är dom starkaste människorna som klarar av att ta sitt liv. Jag vet inte.
Hoppas att ni inte tagit illa upp över det jag skrivit. Tycker det är viktigt att sådant här inte tystas ner för det är verkligheten. Det är så det ser ut. Det händer.
Nu ska jag gråta, jag ska gråta för honom.
Kommentarer
Postat av: Denka
Fyfan vad hemskt.. och vad hemskt att gå & bära på ngåot sådant här inom sig.
Förstår om du också mår dåligt av att något sådant här just har hänt när du varit närvarandra.
Ta hand om dig! Kram
Trackback
